fredag 28 november 2008

Lösryckta glosor och eftertankar

Listvänner!

Natten smyger närmare. Om den inte redan är här. Det beror på var man själv är. Perspektiv. Det är liksom det det handlar om. Var man är. Och när.

Gjorde vi rätt? Utelämnade vi någon som med rätta borde fått plats? Gick vi för hårt fram? Har vi sårat någon? Borde vi sårat någon?

Frågor.

Återigen perspektiv, eller hur?

Med tiden som verktyg blir allt så mycket klarare. Men. Det här är vad vi visste just nu. Eller just då, om man så vill. Så gott vi kunde. Eller: så gott vi kan. Perspektiv, som sagt.

Verb som böjs likt gulnade, trötta grässtrån för vinden. Ett frostnupet löv som lyfts av samma vind för att aldrig mer synas igen. En tanke, en flyktig. Återge den, den som kan.

Kram på er. Och god natt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Verb som böjs likt gulnade, trötta grässtrån för vinden." jag älskar det.
/simon

Redax sa...

Äsch då... tihi. Och tack.