Ett barn lämnar boet

Tänker på Karin Boye. Knoppar som brister. Nåt nytt. Sånt som måste ändras. 

Nu när Tystlistan föds på fredag, känns det faktiskt lite vemodigt. Nu ska hon stå sina egna ben, ta sina egna beslut. Vara sin egen. Och vi kan bara titta på. Liten blir stor. Bitterljuvt blir avskedets stund. Det hugger lite i hjärtat nu när hon trampar otåligt i hallen, säger att hon vill iväg. Kan själv. Jag vet att du kan. Jag vet så väl. Ändå gör det så ont när du går. Lycka till, min skatt.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle väl annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer, och det som stänger

(Karin Boye)